Definitionen av skitsnack är olika från person till person. Den ena tycker att det är skitsnack så fort man säger något om en person till någon utomstående, medan den andra tycker att det inte är skitsnack förrän man förolämpar någon bakom dess rygg.

 

Jag är en människa som tror på att man måste få ur sig sina känslor. Går man och håller på dom, så byggs det bara upp till något som blir större och större, så att det till slut exploderar och blir till en stor röra man kunnat undvika i första hand. Ärlighet varar längst, det är så det sägs, men alla saker tycker jag faktiskt inte att man behöver säga. Vi människor stör oss lätt på saker, men vi behöver inte yttra oss om allting. Iallafall inte till den person som vi stör oss på.

Något jag tycker är viktigt är att ha en person som man litar på och som man kan tala ut med. Att få prata ut med någon och få utlopp för alla de störande saker man bara staplat ovanpå varandra är viktigt att ha, speciellt om det leder till att björnen inom sig fortsätter att sova stilla.

För min del är det rimligt att snacka med någon som man tidigare yttryckt sina känslor om bakom dennes rygg. Missförstå mig rätt, ifall man bestämmer att man ska ut och fika tillsammans bara ni två och prata om meningen med livet, ja då kanske vi ska snacka dubbelmoral. Men om man bara umgås "när man måste" så ser jag inget fel med att vara artig under just den tiden, trots att man såkallat "snackat skit" bakom dennes rygg.

Man behöver inte vara bästis med alla, men att vara trevlig och bete sig moget är det minsta man kan göra.