Sommaren 2011 fick jag hem Kiwi, hon var oridbar och jag ville ha en häst så jag, mamma, Nathalie och Cissi tryckte oss in i bilen och for till Kville. Gick in i ett stall och där stog idealhästen. Jag har aldrig sett på maken på finare häst, han är den vackraste jag sett och han gav mig 1,5 år av ren glädje. Underbar häst på alla vis. 

Tenkshoeves Lucky. 18 år gammal och det var de enda som var fel med honom. Men han kom hem till mig och jag var lyckligare än alla andra på jorden. Vi gjorde allt. Tävlade hoppning, tävlade gymkhana, blev uttagna till spetsgruppen i gymkhana och jag har aldrig älskat en häst så som jag älskade Lucky. Han var mitt allt. Verkligen idealet. Tyvärr blev han skadad hösten/vintern 2012 och fick åka hem till sina ägare. Men jag kommer aldrig glömma den här hästen, för han kommer alltid vara idealbilden av det jag vill ha. Helt perfekt. Jag fick honom, men valde att lämna hem honom igen. Det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag kan inte sluta gråta, mitt hjärta blöder för den här hästen. Och han var aldrig ens min på papper.