I samhället vi lever i för tillfället är det inte ovanligt att människor klankar ner på varandra. Varesig det är bakom ryggen, öppet face to face eller anonymt på internet så tror jag att vi alla har blivit utsatt för någon slags nedvärderande mening. Vi som finns inom hästvärlden är väl medvetna om att det inträffar även bland oss. Är någon för duktig, så är det turen som gör det. Om någon har en ny transport lastad med en fin häst, då är denne helt plötsligt ett rikemansbarn som bara vill visa upp sina nya fräscha grejer.

Men ärligt talat, så är jag så jävla trött på det här. Så trött på att man inte ska kunna få ha fin utrustning eller tävla dressyr på ett lurvigt gotlandsruss utan att bli placerad i ett fack för vilken typ av människa man är. Det kläder jag har på mig definierar inte hur jag är som person. Den typ av häst jag har definierar inte hur duktig eller kass jag är som ryttare.

Ifall jag vill ha på mig Kingsland all day long, LÅT MIG. Ifall jag vill köpa en svindyr häst och bara rida i skogen, LÅT MIG. Människor som kommer och säger att det är rätt eller fel gör mig så ruskigt förbannad, för vart fick de luft ifrån? Vem gav denne rätten att bestämma vilken typ av person jag är eller vad jag ska göra med min häst? Ingen.

Vad dom än säger om mig så kommer jag fortsätta köra mitt race och i slutändan kunna knäppa dom på näsan. Min dröm är att galoppera ett ärevarv inne på en stor arena efter att ha avslutat en Grand Prix-klass eller liknande, och då hoppas jag verkligen att min framgång svider som chilisås i deras ögon och öron. Jag ska visa att det som sagts inte ändrat min inställning och att jag tog mig dit jag ville trots deras försök att bryta ner mig.

 

För jag har bestämt, det är min tur nu. Jag vill hamna uppe bland de bästa - vad dom än säger, så är det där jag vill hamna. När är det din?