We don't have to be ordinary

Kommer man någonsin komma över sorgen efter någon som lämnat ett stort hål efter sig? Kommer man någonsin kunna älska någon lika mycket igen? Kommer man någonsin sluta tänka "om.." och kommer man någonsin sluta tänka på hur det hade varit om han vore här? 

Jag kan inte sluta gråta för det här. Hålet i hjärtat läker inte, trots att det har gått så lång tid nu. Jag vet inte om jag någonsin kommer komma över det. Att man lämnade någon man älskar mest i världen, som kom som en räddande storm mitt i den kolsvarta natten och som bara tog mig med storm. Han kom när jag som mest behövde honom, och han räddade hela mitt liv den dagen. Allt bara ändrades till det bättre.

Jag kommer aldrig glömma när jag satte mig hos honom på kvällarna och bara grät. Lät tankarna flyga och allt kändes så mycket bättre när jag pratade öppet om det. Jag vet inte vad jag skulle gjort om han inte hade kommit i rätt tid. För han kommer alltid vara min hjälte, för det är vad han är för mig. Världens bästa hjälte. Jag har aldrig känt mig så lugn tidigare som då, den dagen han kom in i mitt liv. Jag vet inte hur jag någonsin ska komma över det här, eller om jag någonsin kommer att göra det. Men oavsett, så kommer jag alltid att älska honom. Och han kommer alltid ha en stor del i mitt hjärta. Jag önskar att jag kunde göra den 15 maj ogjort.

Han kommer alltid vara den som räddade mig när ingen annan kunde göra det.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0