Hej på er!
Idag så har jag pluggat hemma, kollat på serier och pysslat om min häst. Diadem tömkördes idag av min tränare så jag tittade på medan de jobbade i regnet. Hon travade över bommar och jobbade på så fint så, trots att hon har lite guldfiskminne då & då 

Tycker om min fina häst så otroligt mycket att jag får ont i hjärtat, fast på gott och ont. Vår equiopat var här i måndags och masserade Dia, och hittade tyvärr lite saker på henne. Så nu ska hon få sig en liten intensivbehandling några veckor i rad så får vi hoppas att det blir bättre, plus att jag ska massera, stretcha och linimenta henne varje dag. Jag ska även få hjälp att tömköra henne och börja longera henne utöver den varierande ridning hon får. Åh, jag hatar verkligen att leva i den här ovissheten, även om det inte är nåt stort som har hänt henne. Jag vill bara ha en fullt fungerande häst, är det för mycket begärt?